Föreställ dig Norden omkring år 750. Längs kusterna ligger gårdar, små samhällen och handelsplatser utspridda mellan skogar, åkrar och fjordar. Här finns ännu inga tydliga riken som motsvarar dagens Sverige, Norge och Danmark. Makten är i stället fördelad mellan hövdingar, stormän och mindre kungar, och deras inflytande sträcker sig så långt som deras släktband, rikedomar och krigare tillåter. På morgonen stiger röken från långhusens tak. Bönder leder ut boskapen, smeder arbetar vid härdarna och nere vid stranden lastas skepp med pälsverk, järn, bärnsten och andra varor. De flesta människor lever av jorden, men havet är aldrig långt borta. Skeppen binder samman bygderna och för människor till handelsplatser, främmande kuster och ibland till plundringståg. Att ”bli viking” var inte ett yrke eller en identitet på samma sätt som vi tänker i dag. Snarare kunde en person ge sig i viking, alltså delta i en sjöexpedition. Det kunde finnas flera skäl. Unga män kunde söka rikedom, ära och möjligheten att förbättra sin ställning. Silver, vapen, boskap och andra värdefulla föremål kunde förändra en familjs framtid. Handel och plundring låg dessutom ofta nära varandra: samma skepp och samma sjövägar kunde användas för båda. För hövdingar och stormän kunde vikingafärder också vara ett sätt att bygga makt. Rikedomar från resorna kunde användas för att belöna följeslagare, skapa allianser och stärka den egna positionen. Befolkningstillväxt, konkurrens om jord och möjligheten att söka nya områden kan också ha spelat en roll i vissa delar av Norden, men orsakerna varierade från plats till plats och över tid. Mitt i samhället finns ofta en mäktig gård där en lokal hövding eller storman bor. Där hålls gästabud, avtal sluts och tvister avgörs. På tinget samlas fria män för att diskutera lagar och konflikter. Religionen genomsyrar vardagen. Gudar som Oden, Tor och Freja hedras med offer och ritualer, och berättelser om gudar, jättar och hjältar förs vidare från generation till generation. Det är en värld där jordbruk, handel, tro, ära och krig hänger tätt samman. Och det är ur dessa kustsamhällen, gårdar och maktcentra som de expeditioner växer fram som snart ska göra nordborna kända långt utanför Norden som vikingar.
