När tecken blev till besvärjelser
Efter att Norden kristnats levde den gamla folktron och intresset för det övernaturliga kvar, inte minst på det isolerade Island. Ordet galdor eller galdr är ett gammalt nordiskt ord för trollformel eller magisk sång. När magiker och bönder på Island tecknade ner sina trolldomsböcker (grimoirer) skapade de komplexa symboler – galdrastavar – som ritades med bläck, ristades i trä eller till och med skrevs med blod. Varje stav hade ett specifikt syfte. För att symbolen skulle fungera krävdes det ofta att man läste en formel eller utförde en specifik rit. Magin handlade inte om att tillbe asagudarna öppet, utan om att tämja naturens och kosmos dolda krafter för att överleva i det karga isländska landskapet.
Två ikoniska stavar och deras betydelse
Bland de dussintals galdrastavar som finns bevarade är det särskilt två som har blivit världskända:
• Vegvisir (Riktningsvisaren): Denna symbol kallas ofta felaktigt för ”vikingakompassen”. Enligt det isländska Huld-manuskriptet bär symbolen på en vacker innebörd: ”Om denna stav bärs, kommer man aldrig att tappa bort sig i stormar eller dåligt väder, även om vägen är okänd.” Det var en symbol för trygghet, navigation och att hitta hem – både fysiskt och mentalt.
• Ægishjálmur (Skräckhjälmen): En symbol uppbyggd av åtta armar med spetsar som pekar utåt från ett centrum. Den nämns faktiskt i eddadikterna (där draken Fafner bär den), men formen vi använder idag skapades långt senare. Dess syfte var att ingjuta skräck i fiender och skydda bäraren mot missbruk av makt. Man trodde att om man tryckte symbolen i bly eller ritade den i pannan mellan ögonen inför ett möte med en fiende, skulle man bli oövervinnelig.