Trädet som bär nio världar
I den nordiska mytologin är Yggdrasil inte ett vanligt träd; det är själva universum. Dess grenar sträcker sig högt upp över himlen och dess tre djupa rötter dricker ur tre magiska källor i olika världar. Trädet är fullt av liv och mytologiska varelser som ständigt interagerar med det:
• I toppen sitter en vis örn, och på dess näbb sitter falken Väderfölne.
• Längs stammen springer ekorren Ratatosk för att sprida skvaller och elaka ord mellan örnen i toppen och draken i djupet.
• Vid rötterna ligger den väldiga draken Nidhögg och gnager på trädet, medan fyra hjortar betar av dess blad.
Trots att Yggdrasil ständigt attackeras och lider, förblir det evigt grönt eftersom de tre nornorna (ödesgudinnorna) varje dag vattnar dess rötter med det heliga, läkande vattnet från Urdarbrunnen.
En påminnelse om att allt sitter ihop
För vikingarna var Yggdrasil en symbol för att allt i skapelsen är sammanlänkat. Människornas värld (Midgård), gudarnas värld (Asgård) och de dödas rike (Helheim) var inte isolerade platser – de var grenar på samma levande organism. Trädet symboliserade också tidens gång och naturens motståndskraft. Det visade att livet alltid hittar en väg vidare, även under tider av lidande och förstörelse. När ragnarök (världens undergång) till slut kommer, kommer Yggdrasil att skaka och jämra sig – men det dör inte. Det är i skyddet av världsträdets stam som de två sista människorna, Liv och Livstrasir, överlever för att befolka den nya, gröna värld som stiger ur havet. Att förstå Yggdrasil var för vikingarna att förstå sin egen plats i det stora, eviga kretsloppet.